Föregående
Peru och inkaleden 2003
Denna resa med Rosa bussarna
Nästa

 

030421
Frukost 07:00. Avfärd 08:00 var det tänkt men eftersom en person kom på att hon hade problem med sitt knä (vilket ju hon haft länge...) så vi fick alla sitta och vänta medan en ny ansökan för inkaleden lämnades in . Det är nämligen inte bara att stryka någon från listan över deltagare. Byråkrati! Nåja, efter tre timmars färd med buss och paus i staden Ollantaytambo kom vi till startpunkten 2600 möh. Här slutar också vägen.
Där började vi med en tvårätters måltid.

Vi är knappt 50 från rosa bussarna men med guider, kock och bärare så är vi 90-100 personer.


I början var det lätt att gå men efter en halvtimme så började det stiga lite uppåt.
Vi stannade till ovanför Llactapata. Det är en inkastad som hade ca 80 bofasta. Det var en handelsort.
Staden var byggd av sten som alla inkas städer men här var det lera mellan stenarna vilket var den enklaste av tre olika byggformer som de använde.
Efter tre timmars vandring så slog vi läger nära Hatunchaca ca 2900 möh. Vädret är växlande, ömsom sol, ömsom regn.
Fika blev det 18:00 med salta kex, te och popkorn!


Kvällsmat 19:30 med vetesoppa som förrätt, halvrå fisk med ost och grönsaker samt som efterrätt en tunn kräm som smakade som en blandning av glögg och blåbär.

030422
Väckning 06:00, frukost 06:30 (Kaffe, tjock vetevälling, två bröd och en fruktsallad bestående av papaya, ananas, yoghurt och kalaspuffar.)
Dett är dag 2 på inkaleden och den betraktas som den värsta.
Vi behövde inte bära tält eller sovsäckar. Det gjorde bärarna som dessutom släpade på mat, gasol, gasolkök, bord, stolar m.m.
Bärarna får egentligen bara bära 18 kg/person och det finns kontroller längs leden.
V i bar sovsäckarna förbi kontrollen och släppte dom strax efter så tog bärarna upp dem.


Vi vandrade nu uppåt, uppåt, uppåt. Vädret var grått så vi slapp solen.


Vi rastade på 3285, 3500 och 3800 möh som var sista stället att handla på.



Det finns bofasta på upp till 3800 möh. Det var mjölksyra i benen hela vägen uppåt och den tunna luften gjorde att det var riktigt jobbigt.
Väl uppe på 4215 möh (högsta punkten på inkaleden) så var det en befrielse.

Vi fyra som var först upp stannande och njöt av utsikten en stund. Strax efter toppen åt vi lunch. Först mintté, därefter majssoppa och slutligen kyckling, ris och friterad potatis.. De flesta åt med glupande aptit.
Vi vandrade därefter stadigt nedåt till 3500 möh och det i regnväder.

Vi stannade i Paqaymayo där vi slog läger.
Jag, Ray och några till gick och tvättade oss lite i forsen. Oturligt nog så tappade Ray sin ena känga där och den försvann i forsen.
Ett lag bärare försökte att hitta den men tyvärr. Ray lånade istället ett par sandaler (två nr för små) och gick resten av vandringen i dem.


Vädret växlar snabbt. Ibland kommer dimridåer nerifrån dalen med regn men det upphör snart igen.



En bärare fick lite hjälp med sin engelska



Alla gick och lade sig mellan åtta och nio.

030423
Väckning 06:00. Frukost 06:30, choklad, och något omelettliknande med grönsaker i, kaffe och bröd.
Vi vandrade brant 300 m uppåt och stannade vid Runkurukay som användes som budstation även efter att spanjorerna anlänt.

Från ena sidan dalen blåste två löpare i ett horn när de kom över passet med ett meddelande. Innan de kom fram till Runkurukay hann därmed två nya löpare att förbereda sig för att föra meddelandet vidare. Noterbart är att formen på byggnaden är den samma som formen på deras heliga kniv.
Vi gick upp ytterligare 100 möh och sedan nerför trappor till Sayaqmarka 3600möh.

Trapporna varierar i höjd 2-4 dm.
Sayaqmarka var bl.a. en reningsplats man gick till innan man kom till Machupiccu. Det var så fiffigt ordnat att bevattningskanalen gick direkt till badplatserna.

Vi fick även se den gamla inkaleden som numer delvis var igenväxt.


Vi vandrade ner i en liten dal och åter upp igen denna gång för att passera pass 3 på 3650 möh.

Uppe på passet åt vi lunch bestående av majssoppa, pasta, ris, potatisröra och tonfiskmosbit.
Strax nedanför passet låg Phuyupatamarka (som betyder över molnen). Här finns flera badkar, några hus samt terasser.


Nu började nedstigningen på allvar . Trappsteg som varierade i höd 1-5 dm, huggna i berget och slitna. Knän och lårmuskler får här mycket stryk. Vidare genom två tunnlar och ner till Intipata 2750 möh (som upptäcktes för 10 år sedan enligt den ena guiden men enligt den andra i början av 1900-talet.) Anläggningen restaurerades för tre år sedan. Delar av murarna hade rasat p.g.a. skog och jordbävningar.


Vi stannnade och logerade oss i de uppställda tälten intill.
Under de tre första dagarna har vi faktiskt passerat tre olika ekologiska zoner. Dag 1 var dalzonen, dag 2 Punozonen och idag molnskogszonen. Den har dagens vandring var vackrast med mycket grönt och behaglig värme.
Jag gick iväg en sväng och tittade på utsikten


 


Kvällsmat 19:30 med kycklingplatta, morotsfylld köttbit, ris, två sorters potatis (en söt och en långtrådig sak) samt gryta på nöt. Apelsingeé till efterrätt. Precis som de tidigare dagarna gick nu alla och lade sig efter maten.

030424
Väckning 03:30. Frukost 04:30.
Avmarsch 05:00 i mörkret med ficklamporna i högsta hugg. Det var svagt månljus och vi gick i djungeln på en bergssida med moln både över och under oss. Strax före 06:00 i gryningen kom vi till solporten (intu punku) Vi satte oss och tittade en stund över Machupiccu i gryningen.


Jättehärligt! Inga moln alls. Efter en stund vandrade vi ner till terasserna på Machupiccu och började att ta kort.


Vi fick en tvåtimmars guidad tur.
Det bodde 1000-1500 personer i Machupiccu. Varför staden lämnades vet man inte.
Vid utgrävningen hitade man skelett av kvinnor och barn men nästan inga män.
Det var inkas ledare som bodde här. De kunde ha upp till 1000 fruar utspridda över landet.

Hus för överblivna kvinnor med två pottor för färgblandning samt utstickande stenar för torkning/hängning av garn/tyger.

 



Vilka som skulle gifta sig utsågs genom att man gick omkring varandra i ett kaos tills musiken som spelades tystnade. När den tystnade tog man den partner som stod närmast och provlevde med den ett år. Om de inte fick barn inom ett år så fick de inte gifta sig. Om de fick barn men inte trivdes tillsammans så separerade de men barnet blev då statens barn.

Det fanns bad, tempel, förråd och vanliga hus där man bodde 10-15 personer i ett rum. De var duktiga i astronomi och kände till midsommarsolstånd och stjärnors positioner.
Efter rundvandringen stack Ingrid, Anders och jag upp på toppen av Waynapiccu.

Det är en topp på 2-300 m med branta trappor med ibland så små steg att vi måste krypa. Det tog trekvart att nå toppen men det var det värt. Utsikten var enorm över Machupiccu. Det fanns terasser även här uppe på toppen.

Ner igen till Machupiccu och ner ytterligare 400m i trappor till Urubambafloden.

Vi gick till Aquas calientes där vi tog oss en välförtjänt pizza och en liter öl var.

Aquas calientes består av varma källor, ett järnvägsspår med marknadsstånd på båda sidor om spåret.Det finnns ingen väg här så järnvägsspåret är huvudgatan.
16:45 åkte vi tåget mot Cuzco. Mitt ute i ödemarken stoppades tåget av en busschaufför på spåret och vi fick byta till buss.
Vi var hemma igen efter fyra dagars vandring och duscharna var upptagna!

030425
Vaknade 07:00 av att Kjell gick upp. Jag duschade nu för första gången sedan vandringen på inkaleden började. Det var skönt!!!
Jag gick ner till centrum och köpte lite vykort.

Försäljarna kan reta mig till vansinne. jag lämnade in fem kg tvätt som de fixar över dagen.
Efter att ha drivit runt en stund gick jag till inkamuseet. Det bestod mest av div. lerskärvor och gamla redskap. Vi gick sedan till en lite finare restaurang där jag åt rocoto relleno. (Köttfärs- och grönsaksfyllda paprikor bakade i bröd samt friterad potatis.) Det skulle senare bli en träff på en irländsk pub men det var så trångt. Ingrid och jag gick istället till ett kafé med spis på undervåningen. Det är lite kyligt på kvällarna nämligen.

030426
Frukost 07:00.
Jag hämtade min tvätt. (som inte var ihopblandad med andras tvätt för mig. Det inträffade dock för andra.)
Kl. 09:00 träffade jag guiden från inkaleden, Rhina. Vi gick omkring på div. ställen i staden.

Hon berättade på spanska och jag försökte att lära henne lite engelska. Vi gick till Saqsaywaman och därefter till Q´engo som båda är inkalämningar.

På hemvägen gick vi in på ett lokalt hak där man serverade chitcha. Chitcha görs av kokt majs och lite tillsatser som får jäsa ett dygn. Det smakade hyfsat men med bismak av jäst. Det var väldigt billigt. 20 centimos (ca 55 öre) för en knapp liter. Vi åt sedan mat på en bakgårdsrestaurang med ett mindre rengjort kök. (Trucha apanada = stekt öring med ris, potatis och grönsaker)

Saqsaywaman är ett tempel som hyllar ormen (blixten ?). Därav den taggiga muren. Alla stenar är ditrulade m.h.a. mindre stenar inunder. Stenarna är anpassade till varandra i olika vinklar. (som mest tolv vinklar).
Saqsaywaman hade även en sjö dit en tunnel ledde (ca 30 m lång, 0,8 m bred och 1,7 m hög)

Q´engo är dels en labyrint i underjorden med offeraltare, dels en ljuseffekt där två pumaansikten framstår en gång per år vid midsommarsolståndet. Det blir ett ansikte uppe på där solen lyser på ögonen och dels av en stor sten som skapar en skugga på berget. Det fanns också en orm uthuggen som en kanal som delade sig. man hällde chitcha längst upp och om det rann ut i den ena kanalen så skulle det bli ett fint år annars ett dåligt.

030427
Väckning 06:30. Avfärd 08:00 mot Nasca.
Vi kom bara ett par kilometer så körde Jonas sönder bussen vid en järnvägsövergång. Bakluckan lossade samt lite plåtskador. Vi stannade vid en mack och reparerade en timme.

Vi körde sedan vidare och stannade sedan för lunch.

Vi hade kommit ner på lägre höjd nu och temperaturen ute var uppe i 30 grader. Efter pasta med grönsaker så fortsatte vi. På två ställen var vägen bortspolad och vi fick köra mindre omvägar. Vi stannade på ca 3000 möh i en grusgrop längs floden Pacacocha. På kvällen körde vi allsång i Murre.