Föregående
Bolivia , La Paz Coroico 2003
Denna resa med Rosa bussarna
Nästa

 

030408 (forts.)


Vi stannade senare vid en gammal begravningsplats för indianer. Det ser ut som fyrkantiga stenar som de huggit ut.


Det är inte mycket övrig trafik. Den består nästan uteslutande av lastbilar av scania och volvo till min förvåning.
Några Mercedes, Mack och Fiat ser man men mer än 80 % av tunga trafiken är svenska fordon.

Deta med avgasrening är varierande även bland de rosa bussarna. Med uppskruvat dieseltryck och syrefattig luft så blir inte förbränningen så bra.
På eftermiddagen fick Murre (stora bussen) problem med något filter.


Vi råkade då stanna vid en bebodd indianby.

Enligt Marco, som själv är uppfödd i en liknande by, så accepterar indianerna att vi går in i deras by och tittar trots att de själv är på fälten och jobbar.
Husen är byggda små med flit för att man ska kunna hålla värmen.
Deär mindre än 2x3 meter och där i bor flera personer. (I de här trakterna så är det snö Juli/Augusti)
Vi träffade så småningom bonden som bodde där. han hade två fruar och åtta barn. Han var jätteglad att vi hälsade på honom.
Fruarna bodde i varsitt hus. Hur han valde hus för natten, vet jag inte.


I El Alto (En förort till La Paz) lämnade vi rosa bussarna och tog inhyrda bussar till hotell Sagarnaga i La Paz.
Hotellet hade hyfsad standard. (utom duschen som man får kalla kårar av. Skåda elkopplingen.)

 

030409
Frukost: Två brödbitar och kaffe som vanligt.
Vi gick och växlade pengar. De kunde växla dollar,euro, svenska och norska kronor. Vi gick runt och köpte lite bolivianska saker.


Vid lunchtid tog jag en egen längre promenad bland alla marknadsstånden.
Jag talade med gummorna, med sina spännande hattar, och frågade om frukter m.m.
De skrattade gott åt mig ibland (Min spanska inte är av högsta kvalité.)

Jag följde med en bussrundtur till presidentpalatset och kongressen och måndalen.
Måndalen ligger på 3100 möh och vi bor på ca 3600 möh så det är snabba höjdbyten ibland.

 


På kvällen köpte jag sedan några inkasymboler, bland annat sköldpaddor till barnen som är en symbol för ett långt liv.
Vi tog kvällsmat på baren bredvid hotellet.

030410
Jag hämtade tvätten från tvätteriet. 2,5 kilo á 5 bolivianer per kilo. (bolivianer är alltså valutan här)
Sedan åkte jag och tio till, till Coroico som ligger nio mil öster om La Paz.
Vägen dit brukar kallas världens farligaste väg. Ca 100 personer om året dör på den vägen.
Vi startade på 3600 möh.

Det började med två mil asfalt upp till 4700 möh och därefter ca fyra mil grus/ stenväg längs bergsväggarna.


Det var så brant att man inte kunde se bergssidorna genom bussfönstret på många ställen.
På den här vägen (som är riksväg nr 3) går också mycket tung lastbilstrafik.
Alla möten skedde på små parkeringsfickor på bergsväggen.
Ibland var man tvungen att backa tillbaka för att kunna mötas.
Från 4700 m.ö.h ner till ca 700 m.ö.h för att åter vända upp till 1700 m.ö.h.


Vidtvåtiden kom vi till Coroico som ligger uppe på en bergsås med vidunderlig utsikt. Vi bodde på hotell Don Quijote som hade pool.

Vi badade och solade en stund i solskenet. Därefter tog vi lunch och gick sedan ner på byn och strosade runt lite grann.


Coroico ligger i Amazonas och vi har subtropisk djungel utanför fönstret. Vi somnade till ljudet av syrsor och grodor.

030411
Vaknar 04.00 till ljudet av skyfall. Somnar snart om igen.
Jag, Venera och Ingrid går upp 06.00 och går ut på en promenad uppe på berget.Vi ser just inga djur men en del växtlighet.



På förmiddagen gick vi en samlad promenad i plantagerna.
Vi såg bland annat papaya , mandarin, avocado, kaffe, lime, banan m.m.


Efter lunch började återfärden mot La Paz. Vi valde att göra den i dagsljus eftersom de flesta dödfallen tydligen sker på natten.
Alla undrade vi om vägen skulle finnas kvar efter nattens regn.

Vi stannade till vid en cocaodling.
Vi tittade på den lagliga varianten av coca. Vi provtuggande en del men märkte ingen skillnad.
Det krävs nämligen att man tuggar tio till femton blad i över en halvtimme för att det ska få effekt.
Vi fortsatte vidare uppåt längs riksväg 3.

Nu är man inte skärrad längre. Nu är det bara otäckt med alla stupen. Flera vägarbeten pågick för att reparera vägen efter regnet.
Den här dagen dog "bara" två personer på dödens väg.

Vi avslutade dagen med en bit mat på en mysig restaurang där man var tvungen att gå på balkonger för att komma in.

 

030412
Vi klev in i små bussar som körde oss till El Alto där vi parkerat de rosa bussarna.
Elvira hade glömt sin resväska på hotellet så vi fick först vänta på att den hämtades.

Djurtransport

Bussarna gick via Huarina fram till ett färjeläge i Titicacasjön.
Människorna transporterades över i små båtar medans bussarna åkte på egna pråmar över.
Därefter fortsatte vi vidare till Copacabana där vi inkvarterade oss på hotell Majestic.
Vi tittade lite på byn och såg bl.a. när man hade kyrkliga riter för sina bilar.

På eftermiddagen spelade vi en fotbollsmatch mot lokalbefolkningen.

Först spelade herrarna där Sverige förlorade och sen spelade damerna, som vann sin match.
Det var hög stämning i hallen eftersom vi från de rosa bussarna hade hejarklack som gjorde vågen m.m.
Efter matchen gick Ingrid och jag till en lokal fiskrestaurang och åt tillsammans med lokalbefolkningen.
Jag talade lite med en spanjor och hans kamrat, en cetchuaindian.
Indianen dansade lite för oss och talade illa om ayamaraindianerna (av okänd anledning).

030413
Frukost 06.30. Personalen på hotellet är så osams att de började slåss.
Efter frukost åkte vi båtfrån hamnen mot Solön. Den heter så därför att Inkaindianerna tror att solen föddes på en ön.

 

Vi gick en timme till offerstenen och ruinerna som finns där.
Man offrade hjärtat och blodet på lamor till sol och jordguden Katchamamba.... Inkas (och förinkas) präster bodde i husen bredvid altaret.
Dörrarna var extra små i husen så att man var tvungen att buga sig när man gick in eller ut. Detta för att hedra gudarna.


Nu kom ett förtest inför inkaleden. De som orkade skulle gå ca en mil över ön.
Med tanke på att Titicacasjön ligger 3800 m.ö.h så är ju luften rätt tunn. En del hade det jobbigt i solskenet.
Efter testet badade flera av oss i Titicacasjöns 16-gradiga vatten.

 


Därefter två timmars båtfärd hem. Dagen avslutades med trucha (en laxfisk) med vitlök, ris och friterad potatis.