Föregående
Övrigt om resan 2003
Denna resa med Rosa bussarna

 

Världens farligaste väg
Bolivias riksväg 3. På den här vägen dör ca 100 personer om året på sträckan la Paz-Coroico.
Vägen går 4-5 mil på en bergssida med ett stup på ena sidan som ibland var flera hundra meter.
Vägen är dessutom bara enfilig och på vissa ställen så smal att man kunde titta ner i stupet genom bilrutan om man stack ut huvudet.
Höjden är mellan 700 möh till 4700 möh. Det ä Bolivias enda väg med vänstertrafik.
Det är nämligen så att trafik som åker uppåt inte skall behöva stanna och eftersom alla mötesplatser är på utsidan på vänster sida för den som åker neråt så är det vänstertrafik. Berget är poröst. Det räcker med en grävskopa för att gräva fram ny väg ur berget när en bit av vägen rasat.
Eftersom det är riksväg 3 så går det tung trafik också.
Om det är världens farligaste väg vet jag inte men under den andra dagen dog två personer då tvålastbilar hade krockat.


Kaffet i Sydamerika
Uruselt. Jag trodde att jag skulle få prova många olika sorters kaffe. De odlar ju trots allt kaffe här.
Det var faktiskt så illa att vi t.o.m. fick té på en liten restaurang när vi beställde kaffe.
De verkade som att de faktiskt inte visste vad det var.
Det mesta av kaffet är tyvärr pulverkaffe.


Höjdsjukan
Om man för snabbt förflyttar sig från låg höjd till hög höjd.
T.ex. som vi gjorde från noll till 44300 möh så får en del höjdsjuka.
Det yttrar sig bl.a. som illamående. Vem det drabbar vet man inte i förväg.
Vi gjorde ett nattstopp på vägen upp till Anderna på 2700 möh och det motverkar lite.
Det var dock flera i gruppen som kände sig lite illamående på de höga höjderna.

Vädret
Under resan var det höst. Det var fortfarande varmt om dagarna men nätterna började bli kyliga.
Det regnade väldigt lite under hela resan. Det var bara när vi var i Coroico nära Amazonas och på inkaleden som det kom så mycket att man kunde bli genomblöt.


Återblick
Chile var lite för västerländskt för att vara riktigt intressant, det blev dessutom lite väl mycket öken.
Tyvärr stannas det för lite men man får se mycket genom bussfönstret.
På nästan alla ställen finns det försäljare och på en del ställen tiggare.
Bolivia är mer spännande tack vare sin avvikande kultur. Det är dock svårare med spanskan i Bolivia eftersom många indianer talar cetchua eller ayamara till vardags.
Peru hade en del att se men min favorit är nog ändå Bolivia.


Bussarnas bakskyltar
,,